Igår skrev jag om kärlekshelgen som jag haft i helgen. Den gav mig flera insikter; bland annat vad viktigt tempot är för känslan av kärlek. För mig är kärlekens tempo långsamt. Jag inser att jag väldigt ofta i vardagen ger min man en puss i förbifarten, en hastig smekning längs med armen när jag går förbi eller en snabb blick över barnens huvuden.
Och det är ju bra; de där små kärleksbetygelserna är jätteviktiga. Det jag insåg i helgen är dock vilken skillnad det gör att stanna upp bara ett ögonblick längre i dem. Att stanna till; sjunka in i hans famn och fördjupa känslan i den där pussen. Att ta tag i den där armen, dra honom nära och låta både kroppen och sinnet uppleva honom ett ögonblick. Att låta blicken dröja kvar lite längre och låta den förmedla mer av kärleken och beundran.
Det tar inte mer än max tio sekunder extra och det gör en enorm skillnad. Visst är fysisk beröring alltid bra; men när känslor och tankar får vara med blir det en fantastisk upplevelse. Och där är tempot en avgörande faktor för mig. Testa om det gör samma skillnad för dig!
♥