När man talar om att tolka kroppsspråk så är korsade armar och ben ett tecken på avståndstagande och avvisande. Att man inte är beredd att ta in det som man står inför. Därför har jag ofta försökt att tänka på att inte vara ”korsad” när jag möter människor.
Samtidigt är just korsandet ett sätt att få höger och vänster hjärnhalva att kommunicera bättre med varandra. Inom Psych-K använder vi oss ofta av det. Flera av processerna för att byta ut undermedvetna övertygelser bygger på att korsa kroppens mittlinje på olika sätt. När höger och vänster hjärnhalva samarbetar på ett mer effektivt sätt skapar det förutsättningar för en mer nyanserad och komplett bild av det man vill ta in.
Så vilket är då bästa sättet att möta omvärlden funderar jag? Svaret är inte helt självklart. Kanske är det en kombination av de två. På något sätt vill man ju öppet ta in all information utan att döma den och sedan processa den på ett effektivt sätt med hjälp av hela hjärnans kapacitet.
Men döm inte ut den som möter dig med korsade armar. Kanske är det inte ointresse som möter dig, utan bara någon som vill ta in hela dig! 