Jag har ägnat helgen åt min man. Det var fantastiskt skönt. Det har varit så mycket som hänt i våra liv på sistone och vi har knappt hunnit ses och bara hunnit prata praktiska saker i drygt tre månader nu. Det är för länge. Det är så lätt att man glider ifrån varandra. Därför blev det perfekt att få en helg helt för oss.
Vi ägnade den åt dyrkan; av varandra. Inga problem ältades, igen klagan tilläts. Allt handlade om det vackra i livet och vår kärlek. Det är fantastiskt upplyftande och vi återvänder till vardagen med betydligt mer energi och kärlek.
Jag insåg hur viktigt det är att påminna sig om allt man gillar hos den man lever med. För mig är det helt avgörande att jag kan beundra min man; gilla merparten av hans sidor och kunna acceptera de andra. För om jag hamnar i förakt eller avsky är det kört. Då dör kärleken snabbt.
Här är en övning som vi gjorde i helgen som jag verkligen gillar: Sätt er mitt emot varandra på ett avstånd som tillåter er att ha bra ögonkontakt. Bestäm vem som ska börja prata. Slut sedan ögonen och andras djupt ner i magen tills du känner att du är redo att möta din partners blick; minst tre andetag behöver du för att landa i dig själv. Öppna sedan ögonen och möt din partners ögon (eller invänta att han/hon öppnar sina ögon). Den som ska börja prata berättar nu för den andra fem saker som han/hon uppskattar hos honom/henne. Den andra personen ska bara lyssna och möta sin partners blick; vara närvarande. När den första personen är klar sluter ni åter ögonen en stund och andas och sedan är det den andra personens tur.
När ni är klara med övningen tackar ni varandra på det sätt ni tycker känns bra. Försök att inte diskutera det som sagts; protestera eller ifrågasätta. Bara acceptera och försök glädjas åt det som din partner sagt. Det är fantastiskt både att ge och att få tycker jag.
<3