Balans är ett ord jag återkommer till om och om igen. Att hitta den där balansen i mig själv och i livet är så oerhört viktigt för hur jag mår. Jag skrev i förra veckan om tempo; att jag ville stanna kvar i ett lugnare tempo efter min vecka med nedvarvning.
Så blev det inte alls. Jag har en mycket intensiv vecka bakom mig nu. Jag har hållit frukostseminarium och deltagit i en hälsomässa. Massor med förberedelser, massor av min energi och mitt engagemang har krävts, massor av möten med härliga människor och massor av glädje. Det gick fantastiskt bra. Jag lyckades gå från mitt låga tempo till ett högt utan att känna att jag förlorade mig. Jag har känt mig centrerad och i balans. Jag har kunnat vara närvarande med hög energi. Och jag har njutit!
Och när alla dessa stora projekt var genomförda hade jag bara tänkt köra på, men så blev det inte riktigt. Igår kraschade jag totalt. All energi försvann plötsligt och jag kände mig helt slut. Inte alls som jag tänkt och inte alls vad jag är van vid.
Kanske är det helt enkelt att jag blivit bättre på att registrera vad jag känner. Och jag är helt övertygad om att jag kan gå emot tröttheten och köra på om jag skulle vilja. Men jag inser att det här är min chans att öva på nya beteenden. Så jag avbokade en social aktivitet igår eftermiddag. Struntade i att åka och handla på kvällen och tog istället ett långt bad. Sedan slumpade det sig så att en nätverksträff ställdes in och jag fick en obokad förmiddag idag. Tid för återhämtning.
Jag vill vara kvar i balans och jag inser att om jag kört i ett högt tempo måste jag tillåta mig ett lågt tempo ett tag. Prioritera vilan. Det känns ovant och jag får gärna dåligt samvete av att inte göra. Så jag får öva även på det; att tillåta mig att ”lata mig” lite. För balansen är viktigast.
Först när jag mår bra kan jag vara den jag vill vara, göra det jag vill göra och vara i kontakt med det jag känner och vill.