Gruppcoaching, 8ggr – 5 000 kr

Mitt hjärta sjunger och det känns otroligt härligt, men ovant. Det är som att jag blivit kär i livet. Hur kan jag ha levt så länge utan att upptäcka hur fantastiskt det är att leva?

Svaret är för mig uppenbart; jag har helt enkelt aldrig levt utifrån hjärtat förut. Visst har jag trott att jag gjort det, och velat göra det, men i själva verket har jag aldrig ens riktigt tänkt på att jag har ett hjärta. Nu är min närvaro och mitt fokus där och oj, vad jag älskar!

Jag älskar med en värme och en tacksamhet som är överväldigande. Jag känner en glädje som gör att jag går runt och ler mest hela tiden. Jag tycker så mycket om människor; min familj och mina vänner i synnerhet, men även folk i allmänhet.

Så vad har då plötsligt hänt?

Hmmm, det är väldigt svårt att förklara. Jag har trampat runt kring den här idén och tanken i flera månader. För en vecka sedan bestämde jag mig en gång för alla att leva i kärlek. Att välja att alltid se ljus och kärlek i allt som händer och i allt som är. Först var det jättesvårt; jag balanserade och balanserade för att förändra alla färdiga sanningar jag hade om vad som går att betrakta med kärlek.

Sedan var det något som hände. Jag fick en insikt som gjorde att jag plötsligt förstod hur jag skulle göra. Jag kunde se att jag försökt betrakta allting med kärlek utifrån, men att jag istället behövde ”kliva in” i det och vara i det med kärlek. Jag har svårt att beskriva det tydligare än så; men jag lekte runt lite med det där och upptäckte att jag kunde känna kärlek till allt. Och lätt var det! Jag bara föreställde mig att jag gick till mitt hjärta och tog med mig det in i det som var. Lät värmen och kärleken breda ut sig.

Plötsligt fanns det så enormt mycket energi och glädje i allt. Min känsla var dessutom att alla runt omkring mig plötsligt också var så mycket gladare.

Igår kväll hade jag en upplevelse som gjorde att jag tog nästa steg på min väg. Jag landade i mitt hjärta. Det var som att jag plötsligt upptäckte att det fanns där och att jag kunde välja att ha fokus där istället för i huvudet. Jag har velat lyssna till mitt hjärta så länge och varit så enormt frustrerad över att jag inte kunnat klura ut hur man gör. Och så var hemligheten bara att vara där; i hjärtat.

Kärlek till er alla.

”Vad vill du ha ut av livet?”

”Jaaaa….. jag vet inte riktigt. Vad då ha ut av livet? Hmmm… Jag vet faktiskt inte.”

Tänk att en så enkel fråga kan få mig så helt ur balans. På något sätt har jag aldrig funderat i de termerna. Jag har ändå ställt mig frågor som; vad vill jag göra? Vad längtar jag efter i livet? Vart är jag på väg? Vad kan jag bidra med?

Men vad vill jag ha ut av livet? Vad vill jag att det ska ge mig? Det är plötsligt en helt annan vinkling av frågan. Det handlar inte längre om vad jag ska göra med livet (aktivt), utan om vad jag skulle vilja ta emot i livet (passivt).

Och funderar jag lite på frågan så är svaret enkelt; jag vill ha kärlek och glädje. Och i samma stund som jag formulerar svaret så inser jag att det finns i överflöd i mitt liv hela tiden. Om jag bara är villig att se det och ta emot det. Och DET är märkligt nog inte så enkelt som det låter. Jag har övat hela livet på att vara aktiv och skaffa mig det jag vill ha, men jag är ytterst ovan vid att luta mig tillbaka och se och njuta av allt det som redan finns där.

Inte är det svårt att göra heller. Här kommer recept:

Grönkålschips

Sätt ugnen på 125 grader. Skölj 4-5 grönkålsblad och låt rinna av. Riv av det ”mjuka” i bladen från den grova stammen i mitten. Riv i lagom stora bitar och sprid ut över en plåt. Ringla över lite olivolja och strö på salt efter tycke och smak. ”Massera in” oljan och saltet lite i bladen med händerna. Sätt in i ugnen ca 15 minuter. Håll lite koll så att det inte bräns. De ska bli frasiga och goda, men inte brända. Låt svalna och njut sedan av ditt nyttiga snacks.

En annan favorit är saltrostade mandlar. Även det är ett nyttigt snacks om man jämför med myckete annat. Och framför allt är även de fantastiskt goda. Så här gör du:

Saltrostade mandlar

Sätt ugnen på 175 grader. Koka upp två deciliter vatten med 2 matskedar salt. Rör så att saltet löser sig. Ta kastrullen från spisen och häll i två deciliter mandlar med skal (gärna ekologiska). Låt dra i två minuter. Häll sedan av vattnet och bred ut mandlarna på en plåt. Kör i ugnen tills mandlarna torkat; ca 10 min. Du känner på lukten när de är klara, ta du ut dem direkt för sedan går det fort till bränt!

Jag har känt mig väldigt trött och nere ett tag. För någon vecka sedan kände jag att det var nog. Snön kom och lyste upp mörkret och jag fick lite energi att göra en förändring. Jag började med att leta fram mina kosttillskott och började ta dem igen.

Jag kände mig genast lite piggare. Både för att jag faktiskt tror att de gör min kropp gott, men också för att själva handlingen att ta dem sänder en signal till mig själv, till mitt undermedvetna, att jag bryr mig. Jag bryr mig om mig själv och jag vill ta hand om mig så att jag mår bra. Efter någon vecka på kosttillskott var jag redo för nästa steg; jag började med min morgonyoga igen. Av någon anledning har den inte blivit av på flera månader, men nu ställde jag klockan lite tidigare och gick upp och rullade ut min matta.

Åh, vad det är skönt att få väcka kroppen så. Jag hade glömt att jag faktiskt älskar det. Jag håller inte på länge; kanske 30 minuter, men jag känner mig så mycket piggare och gladare när jag fått börja dagen så. Plötsligt har jag mer energi att ta tag i surdegar, projekt och uppgifter. Och när jag gör det minskar mitt dåliga samvete och jag får ännu mer energi. Tänk vad härligt det är när man kan komma in i en positiv spiral.

Så hur kan du ta hand om dig själv lite extra, denna mörka tid på året? Fundera över vad du behöver och ta det där första lilla steget som leder in i en positiv spiral!

Jag har börjat ta kosttillskott. Jag är verkligen periodare när det gäller det där, men nu kände jag mig så trött och då började jag igen. Vissa i min omgivning säger alltid; ”Det där har ingen verklig effekt, det är bara rent psykologiskt.” Jag både håller med och är av en annan uppfattning.

För visst är det till stor del psykologiskt; jag är av den fasta övertygelsen om att våra tankar påverkar effekten av det vi gör och äter. Och därför är det för mig konstigt att i samma mening säga att det inte har någon verklig effekt, för det har det ju. Även om jag åt sockerpiller och trodde att de skulle göra mig piggare, så är ju effekten verklig om jag faktiskt känner mig piggare! För mig spelar det absolut ingen roll om det går att bevisa tablettens innehåll eller kroppens upptag av det.

Jag älskar placebo. Jag jobbar faktiskt mycket med placebo. I PSYCH-K använder vi ju just denna effekt mycket. Om jag vill gå ner 20 kilo i vikt, men har en sanning som säger ”det kommer aldrig att gå”, då blir det också väldigt svårt att göra. Istället lägger vi in en sanning som säger ”det är lätt för mig att gå ner 20 kilo i vikt” och när jag tror på att det är sant så går det oftast lätt.

Placebo är ju själva beviset för tankens kraft. Och tänk vilken potential det finns där (och vilket hot mot läkemedelsindustrin!). Så istället för att lite föraktfullt förkasta det som på ytan verkar vara allt för enkelt, testa om du kan tro på det istället. För visst vore det skönt om det var så enkelt!

Jag tycker att det var en så fin scen. Han har ju rätt, vi är alla vackra på vårt sätt. Och hon visar precis hur de flesta av oss förhåller oss till vår skönhet; totalt omedvetna och ofta med en sanning som säger att vi inte alls är vackra.

Lite på samma tema stötte jag på den här fantastiskt fina låten om att se varandra bakom försvarsmurar och yttre skönhet. Ha en riktigt fin helg! ♥

Jag möter så många människor som känner tvivel och tvekan kring sin egen förmåga. Hur självsäkra vi än är inom ett område, finns det oftast ett annat där vi känner oss väldigt osäkra. Jag funderar en del på hur det kommer sig att det är så, och framför allt hur det kommer sig att det fortsätter vara så?

För om du skulle titta tillbaka på livet; så är det ju ändå så att hur tufft det än har varit så har du klarat det. Hur tufft jag än har haft det så har jag tagit mig igenom det. Visst har det varit riktigt jobbigt ibland och visst har jag kunnat känna att det är omöjligt, men jag har ändå fixat det. Jag tror att det funkar så för oss alla. Varför kan vi inte ta till oss den erfarenheten?

Vi klarar allt! Ingenting som vi ställs inför är omöjligt. Ingenting vi vill är bortom vår förmåga. Visst kan vi bli skrämda av något, men vi kan ändå alltid gå igenom det och komma ut på andra sidan!

Jag diskuterar boken ”Femtio nyanser av honom” med en vän. Vi pratar om roller, attraktion, kvinligt och manligt, men framför allt; vad är det som gör dessa böcker så fascinerande för så många? För Femtio nyanser-böckerna är klassiska kärleksromaner som det finns hur många som heslt av, det är svårt att förstå varför de blivit så hypade. Kvinna, omedveten om sin skönhet, träffar världsvan, vacker, bestämd man, stark attraktion uppstår och kärlek finns där även om ingen vågar säga det. Ungefär så är ju varenda Harlequinroman upplagd (och de säljer ju i och för sig i miljontals upplagor världen över!).

Vår diskussion landar i att det ändå finns något i berättelsen som vi kvinnor längtar efter. Den dyrkande, auktoritäre mannen och den starka attraktionen är det vi kommer fram till. När jag kommit hem och är ute och springer funderar jag vidare på det hela. I teorierna kring energiflöden finns chakralärorna. De beskriver att människan har sju energicentra. De är som roterande klot av energi och ligger längs en vertikal linje i kroppen. Det första är till exempel rotchakrat som ligger nere i bäckenet och det fjärde är hjärtchakrat som ligger i bröstet. Dessa energicentrum roterar som sagt, men det intressanta är att varje centra roterar åt olika håll hos män och kvinnor. Till exempel kan man säga att män har en pluspool i rotchakrat där kvinnor har en minuspool. Kvinnor har istället en pluspool i hjärtchakrat där män har en minuspool. Om vi har våra chakran i balans uppstår därför naturlig attraktion via våra energifält.

Min poäng är att jag tror att det är precis det här som beskrivs i kärleksromanerna och det som vi längtar efter. Mannen ger av sin pluspool; sexualiteten. Han dyrkar sin kvinna och är helt fokuserad på att skänka henne njutning. Genom det, hjälper han kvinnan att se sin egen skönhet och han hjälper henne att slappna av och ta emot njutning. Båda delar är något hon behöver eftersom hon så ofta annars är fokuserad på andra. Kvinnan ger i sin tur mannen kärlek, från sin pluspool i hjärtchakrat. Hon älskar honom som den han verkligen är, bakom den manliga rustningen, med all den sårbarhet som omvärlden aldrig får se. Med sin kärlek ger hon honom trygghet i de rädslor som han knappt vågar erkänna finns.

Så enligt min teori blir kvinnans önskelista sex; på mannens initiativ, men på kvinnans villkor. Vi vill alltså bli förförda, beundrade och dyrkade. Känslan i varje beröring behöver vara att mannen älskar att ta på henne, att han inte kan motstå hennes skönhet, att han njuter av att få tillgång till henne, att han är nyfiken på hur hon känns, doftar och smakar. Inte smekningar inriktade på att uppnå ett visst resultat. Och vi kvinnor behöver våga luta oss tillbaka och ta emot, våga slappna av i att vi är vackra och åtråvärda, våga överlämna oss i mannens händer utan krav på oss själva. Och sedan ge tillbaka kärlek i form av tillit, hängivelse, ord, blickar och stöd.

Så tror jag, vad tror du? Om du tänker lika som jag så be mannen i ditt liv läsa det här, så kanske fredagskvällen kan bli extra mysig!

Idag har jag som ambition att undvika att tänka och säga vad jag inte vill och ska. Istället har jag tänkt mig att jag ska omformulera det till vad jag verkligen vill. Jag har bara hunnit halvägs in i den här dagen och inser redan att det här är riktigt, riktigt svårt för mig.

Det handlar givetvis mest om vana, men herregud vad van jag är att prata om vad jag inte vill och vad man inte ska! Det började redan i morse under morgonbestyren. Vips var jag där och berättade för barnen vilka kläder som inte lämpade sig en sådan här snöig dag. Visst var jag lika snabbt där och omformulerade till vad jag däremot tyckte var lämplig klädsel, men ändå! Tankarna har trillat dit flera gånger under förmiddagen och när det blev dags för lunch kunde jag komma på massor av saker som jag inte alls var sugen på, men konstigt nog hade jag mycket svårt att formulera vad jag faktiskt ville ha.

Tyvärr är det här ett mönster hos mig som jag verkligen vill förändra. Därav denna övning; man måste ju börja någonstans. Jag har ofta väldigt svårt att veta vad jag vill. Jag känner mig osäker och velar mellan olika alternativ. I det lilla är det förstås inte lika svårt, men när det kommer till större beslut är det ångestfyllt. Särskilt beslut där möjligheterna är oändliga.

Anledningen till att jag fokuserar på vad jag säger och tänker är för att jag är övertygad om att det är kommunikationen med mig själv. Och eftersom jag jobbar med PSYCH-K vet jag hur det undermedvetna fungerar. Det sorterar automatiskt bort de där små orden, som inte och ej. Alltså matar jag mig själv med precis motsatsen till vad jag vill när jag går och tänker och säger vad jag inte vill!

Så därför tänker jag att jag ska öva upp min förmåga att känna efter och uttrycka vad jag vill. Om jag börjar i det lilla i vardagen så är jag övertygad om att jag snart kan hantera vad som helst! Testa gärna en dag och bli medveten om hur du uttrycker dig! Lever du i en vill inte-värld eller är det en vill-värld?